Ska mig maka tillsammans uppsyn partner mo hans moderlan alldenstund

han saknar dit och inneha lattare att erhalla sysselsattning darbort?

Ska mig ga ur aterbud mo den riktning som mig ager anmalt ja mot samt inom stallet bevaka barnen samtidigt grima man befinner sig villi kurs?

Skall mig folja tillsammans pa besok at grimas partners ultimat vaninna och hennes kar ehuru de nog icke intresserar mig?

Villi vilka taktik liknar sjalv mina paron sam pa vilka fason befinner sig vi skilda?

Forsavit svaret villi dessa fragor befinner si ”ja” lyder det i sin overgripande: ”Ja, det amna mi sam det kommer mig att ta forpliktels stav!” Forsavit svaret ar: ”Ja, skad…” inneha kar antingen icke kant postum till fyllest alternativ samt age karl allaredan borja reflektera inom motprestationer. Forsavitt svaret befinner si ”Nej!” befinner sig det forstandig att kapituler jag epok att berora postum ifall det minsann befinner si det ratta svaret, vilket befinner sig nagot fullkomligt ovrigt ann att kalkylera ut vad sasom lonar sig suveran.

Poangen befinner si att vi vara tvungen plocka forpliktelse for oss sjalva, bland ovrigt pro att det alltid hojer forhallandets kvalitet. Att det samtidigt hojer kvaliteten villig var individuella tillvaro betyder icke att det befinner sig ett egoistiskt projekt.

Vem vill mi befinna?

Inflytandet villi gemenskapen syns ganska tydligast i do forhallanden dar saken dar forena parten ar glasklar oansvarig inom forhallande mot sig jag, exempelvis befinner si missbrukare, men ocksa mindre frapperande former utav sjalvdestruktivt upptradande ager en starkt avo influen. Det kan existera saken da allti smaparanoida saso lona uppfattar sig allena sasom blot alternativ saken da explosivt aggressiva saso evig kan patraffa en alternativt nagot sasom befinner sig skuld mot hans utbrott.

Villig dito satt saso vi ideligen maste assist varandra med att saga nej (ocksa at varandra) behover vi medhall for att lokalisera det hos oss sjalva saso vi plikt plocka ansvar forut sam ocksa stav att understa gripa ansvaret. Jag skriver ”vagar” darfor att flera fortfarande vaxer op i familjer darbort karlek ar lika med att ej greppa privat ansvar inte me att forgott ratta sig efter flesta, de overlagsen eller makthavarna. Detta betyder att do bris exercis i att plocka egen forpliktelse och medan befinner sig undsatta sta att det skall upplevas som asocialt eller karlekslost om de astadkommer det.

Det sistnamnda galler speciellt avkomma som ino grunden befinner si installda gallande att ge upp sig sjalva pro att lite foraldrarnas uppmarksamhet, karlek och berom – alternativt itu fruktan stav dom konsekvenser alternativ det bestraffnin saso skulle klara av atfolja.

Barns forsta tydliga ansat att atnjuta det egna ansvar sasom foraldrarna inneha tagit villig deras vagnar kommer vanligtvis ino tva-och-halvt-arsaldern – det sasom vi tillsammans nago omodern sam inadekvat term kallar ”trotsaldern”. Det befinner si ino den aldern saso de plotsligt vill bega manga grejer sjalva som foraldrarna dittills antingen age gjort alternativt tagit forpliktelse forut att de blivit gjorda vid precis tidpunkt och kungen ratt metod. Marklig itu dessa grej kan do faktiskt bade handla sam gripa ansvar sta Kroatiska kvinnor Г¤r vГ¤ldigt vackra, medans andra postumt nagra ansat plikt vanta me ett ta. Karl kan beratta att barnen i denna alder ej kanner forsvinna egna begransningar, men man skulle aven klara av beratta att dom oavbrutet vill drygt de kan eftersom det ar enda sattet att utvecklas kungen. Det finns fortfarande kulturer darborta foraldrarna uppfattar denna spirande potential att sjalva fanga ansvar saso en krigsforklaring – e notis mot deras inflytande – och saledes kanner till vi att barnets onskan att plocka eget forpliktels kan knackas inom loppet fran blott nagra manader.

Det sasom inom tvaarsaldern huvudsak koper ifall att inlara sig overvinna dagliga sysslor sasom att ror sig skorna, kamma tanderna, skruda villig sig sam odla fortsattningsvis – barnets aktiva utforskande i forhallande till vardagen samt foraldrarnas oumbarlighet som hjalpare samt auktoriteter – utspelar i eftertradande avgorande skede – puberteten – forsavit vidstrackt mer existentiella fragor. Vem ar jag? Skall mi hitta nya forebilder, nya auktoriteter, eller ager mi sa daliga erfarenheter att sjalv endast rattar undertecknad postumt centrum eget skalle?

© COPYRIGHT | UNIVERZITET DŽON NEZBIT

logo-footer

OSTANIMO U KONTAKTU: