Vi famlar ofta efter orden nar de betyder som mest. Samtidigt finns det formuleringar som traderats i sekler forut att ge trost och presentera deltagande i dodens bevaka. De har formedlats pa papper med sorgkant eller som telegram, och skrivs gallande nytt som kommentarer pa sociala medier. Men hur sa betyder de i sjalva verket? Ar det superb att vara rak eller att luta sig kontra konventionen? Idehistorikern Johan Fredrikzon tecknar kondoleansernas mediehistoria och reflekterar kvar konsten att beklaga.
Sjalv ville presentera karna medverkande i sorgen – men hur? Jag hade marigt att formulera mig. Det blev nagonting trevande pa temat att orden ej racker till. Pro att jag folja tillratta med kanslorna skrev sjalv en novell ifall hur uppsyn van berattade forut sina barnunge att deras mamma var doende. Sjalv hittade gallande fastan det hade hant pa sann. Som om jag behovde exercera kungen hur det skulle kannas att tvingas till nagot likartad. Till min frande, daremot, sa jag omkring ingenting. For vad sager man? Baksida av underben sager man till nagon nar det ofattbara hander?
Under tiden sjalv skriver det har rullar stridsvagnar pa Europas gator. Efter sig lamnar de eliminera och lemlastade. Knappt hann pandemin dra sig aterkomst forran vi igen star infor storskaligt lidande. Den har gangen avsiktligt framkallat. I sparen efter saval virusets som artilleriets harjningar beklagas forluster at allihopa mjalthugg. De som deltog i striden sorjs men hyllas i synonym batalj som hjaltar. Nog for att vi som ar over amna patraffa fras i deras uppoffringar. Men samt forut att vi ska axla deras mantlar. Detaljerad som i fallet med den icke levande som snuddar vid vara egna leva – den som vi vanligtvis star ordlosa infor – finns har langa traditioner fran formuleringar och atborder. Det finns ord som maste sagas, andra som bor undvikas. Somligt forblir outtalat, men finns dar nagonstans anda.
Vad ar det i sjalva verket vi gor nar vi beklagar sorgen? Vilken sorts utsagor ar det vi forvantas frambringa for att trosta varandra nar doden gastar?
Ifall det ar riktig att hur vi forhaller oss till doden sager nagot ifall var vision pa livet, kan kondoleansbrevet som kulturell foreteelse erbjuda en genvag till de stora fragorna.
I slutet fran medeltiden fanns det instruktioner forut konsten att do – ars moriendi
Skrivande betraktas mycket som en kraftmatning mot forgangelse. Men hur amna vi enar uppfatta den anvГ¤ndbart innehГҐll skrivakt som uttryckligen kommenterar en forlust? Doden ar definitiv. Det ar deadline – bokstavligen. Doden avslutar det som varit och samtidigt allting som skulle klara av intraffa. Man kan inte langre saga: vi far se hur det bli. Vi vet hur det blev. Skrivandet ar gallande massa fason motsatsen. Man provar, stryker ut, utfor ifall. Man skjuter upp, man byter marke. Stadse blir det nagot. Man far se tiden an. I kondoleansbrevet moter den arme vidga forsoksformen dodens absoluta punkt. Det ror sig namligen ifall en konfrontation mellan en sma lapp med nagra omen gallande och en oaterkallelig utradering fran liv. Det kan bevilja en aning overspant, men drygt sa ser det ut.
Klocka denna obalans mellan den ostadig pennan och den obevekliga doden, kan man se hur en oskadd uppsattning stadgar, protokoll och tekniker vuxit fram. Men nog borde vi tillika tala om konsten att beklaga? Ju mer man fordjupar sig i kondolerandets olika skepnader framstar det som en kulturteknik i personlig domstol, som en serie av operationer med en lang och varierad historia.
Haromaret gick uppsyn vans frugan bort i cancer
Dodsannonsen, som emellanat kallas minnesteckning, dodsruna eller nekrolog, ar beslaktad med men skiljer sig otvetydigt fran kondoleansbrevet. Runans pensum ar att dramt fast att ett dodsfall agt kammare. Den har ett informativt avsikt riktat till en allmanhet. Den redovisar mellan vilka datum den doda levt, vilka som ar narmast sormankomster. Fore nyhetspressens epok kunde dodsfall annonseras genom utrop pa gatan: ”gott folk, be for var systers sjal som lamnat jordelivet denna dag”. Och den som i vara dagar ar valbekant och borjar alstras aren far lokalisera sig i att det finns fardigskrivna minnesrunor hos massmedia. Kungen engelska kallas de ”canned obituaries” – nekrologer gallande dosa. De ligger forberedda forut att kompletteras med nagon sista rad innan de fort publiceras sa snart dodsbudet anlant.
